"Det här är ett tecken på liv"
Med kaptensbindel på Zlatan blir det åka av.
Man kan välja att se bråket eller bråken mellan honom och Kim Källström som en oöverkomlig Grand Canyon, men själv tycker jag det är uppfriskande, ett tecken på liv i den zombie- liknande tillvaro vi dväljts i de senaste dagarna.
Jag har alltid trott på Zlatan Ibrahimovic som spelare, kapten, ledare och förebild.
Han är ingen lätt person, genier är sällan det - sen må de vara duktiga på att måla, skapa musik, spela teater eller spela fotboll.
Genialitet handlar om ambition men lika mycket om frustration, och att ibland tvingas se hur ens egen bril- jans eller intentioner dör i en obegåvad om- givning.
Nu är inte Kim Källström obegåvad, han är på sitt sätt ett geni med ambitioner, och precis som fallet var med Fredrik Ljungberg förr i tiden handlar det om en ny version av Sparks gamla hit "This town ain't big enough for the both of us". Bröderna Mael visste vad de talade om.
"Spelat för mycket vänsterback"
Det som följer är klassiska citat.
Jag stod inklämd i ett mixat zon-hörn med Lühr och Boismannen när Källström svarade ja på frågan om det varit "en del hårda ord" mellan honom och Zlatan på planen, och när Zlatan fick frågan om ordväxlingen sa han:
- Har han (Kim) sagt det i media?
- Ja, du kan få höra bandupptagningen.
- Han ska spela enkelt, det är vad han ska göra, sa Zlatan om Kim.
Sen gick Zlatan, men efter två meter vände han sig om och sa:
- Han har spelat för mycket vänsterback, det är vad han har gjort.
Som sagt: klassiska citat, klassiska.
De stötte på varandra två gånger i slutet av den mixade zonen utan att titta på varandra, och medan Kim med bestämda steg gick mot en förbundsbil stod Zlatan kvar och kramade Labinot Harbuzi, Malmö FF och U21-landslaget, en ung man som ibland av slentrian och slarv kallas "den nye Zlatan" i media.
Det finns så många olika sorters ledarskap och av tradition är jag inte den som skriver under på att "management by fear" (styra genom fruktan) är en bra grej.
Men det finns ju tillfällen när man bara blir så jävla...det är inga konstigheter, ni skulle höra samtalstonen mellan våra chefer och oss när det närmar sig deadline.
Det är bra när nån skakar om, när nån blir arg, alla kan inte vara överens alltid.
Vi är i vinnarbranschen och om det nu handlar om att de fyra resterande matcherna är som finaler, att de är matcher som vi måste vinna, då måste nån jävel ställa sig upp och vråla att det verkligen är på det sättet.
Tråkigt och meningslöst
Jag levde länge i en sorts NHL-filosofi där taktiskt begränsade coacher som Phil Esposito kunde få liv i ett New York Rangers på allmänhetens fria åkning genom en hårtork (även om det inte hette så på den tiden) eller bara genom att skaka om i femmorna så ingen vågade ta alibiåkningar.
Det är inget system man vinner på i längden, men kortsiktigt kan det fungera med den typen av elchocker - eller varför inte grisfösning?
Det höjdes i går röster för att Åke Svanstedt skulle rekryteras till landslagsledningen.
Det har inte bara varit tråkigt och känts meningslöst de sista dagarna, det är som om vi skickat efter den klassiska gamla trygghetsfilten "Sosseman" från Ellos.
Man vinner inget på lång sikt, men man vinner heller fan ingenting på att snurra in allting i en sorts "det gör inget om du förlorar, du är bra ändå".
Jag trodde verkligen att vi hade kommit längre än så inom svensk fotboll.
Men Lars Lagerbäck sa före Danmarks-matchen att "det är ingen katastrof om det blir oavgjort" och "vi har fortfarande chans på andraplatsen om vi förlorar" - och om man bäddar med filten "Sosseman" från Ellos då sover man gott med eller utan poäng. Lagerbäck har inte varit ensam. I en intervju sa fotbollförbundets generalsekreterare Sune Hellströmer att "det är ingen katastrof om vi missar ett mästerskap", men att det får inte bli för många.
Krav! Det måste ställas krav om det ska bli nåt.
Lagkapten Ibrahimovic tyckte vi skulle gjort fler mål, men sa:
- Vissa spelare går och hämtar bollen istället för att springa...vissa spelare vill tydligen inte göra lika många mål (som vi andra).
Vad är det man brukar säga och som jag traditionellt försöker undvika? Snälla pojkar får aldrig...och så vidare. Zlatan vet det bättre än de flesta andra.
Bedrövlig första halvlek
Det var ju en fasansfullt bedrövligt usel första halvlek igår. Aningen bättre i andra, men ett landslag med VM-ambitioner ska inte gå ut med nykokta spagettiben och tom hjärna mot ett lag som Malta.
Att det blev tre poäng och 4- 0 (duktig målvakt i Andrew Hogg, stolpe, ribba och två rensningar på mållinjen av Luke Dimech, mannen med mohikanfrilla) gör inte att jag ser med nån form av hopp på Ungern och Danmark borta i höst.
Anders Svensson var bäste svensk, och - jag har inget emot om inte Marcus Berg blir uttagen fler gånger. Jag nöjer mig så.
Och det är inte bara Zlatan som vet hur det ska vara. Olof Mellberg stod för en utskällning av Adam Johansson och när han fick frågan om den efteråt sa han:
- Jaså den, det var nog bara lite info sådär, allmän info.
Och så gick vi därifrån med ett skratt. Trots allt.
Av Mats Olsson
mats.olsson@expressen.se

















